Den hemlige kocken - Mats-Eric Nilsson

Du blir vad du äter. Ett talesätt som de flesta av oss i dag känner till. Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken tar detta resonemang ett steg längre. Här handlar det inte om att räkna kalorier eller mängden fett. För Den hemlige kocken är ingen kokbok i vanlig ordning. Här finns inga härliga recept utan endast fakta. Det handlar om matfusket. Det handlar om tillsatser, aromämnen och smakförstärkare. Det handlar om vad du stoppar i dig.

Trots att Mats- Eric Nilssons bok är fylld med fakta har den stundtals nästan skönlitterära drag. Alla kapitel innehåller små anekdoter, berättelser eller exempel ur vardagen. Alla små historier gör att man som läsare dessutom kan ta till sig det som sägs på ett lättbegripligt sätt. För författaren tar på ett tydligt och konkret sätt upp hur maten som finns i våra matvarubutiker har blivit tillverkad. Det ges en mängd exempel på hur tillverkarna väljer bort de dyra råvarorna mot billigare kemiska substitut. Och detta gäller inte bara snabbmaten utan allt från bröd och frukt till mejeriprodukter.

Inte nog med att författaren tar upp en mängd exempel från idag, han berättar även om matfuskets historia. För det här är inget nytt. I alla tider har det fuskats för att tjäna pengar. Det började med att kryddor späddes ut med sand, till att sedan handla om konserveringsmedel och artificiella substitut för äkta råvaror.

Dessutom har boken en lista över E- ämnen och deras användningsområden och hälsorisker. Men även en säsongsguide som visar när olika frukter och grönsaker har säsong. Det här gör att man som läsare känner att man får hjälp på vägen till en vardag med färre tillsatser i sin mat.

Det är just denna blandning av kortare historier och handfasta listor som gör Den hemlige kocken så bra. Som läsare har man inga problem att sträckläsa den här boken då den har ett drag av det skönlitterära. Den är även lätt att ta till sig i och med att kapitlen är korta och koncisa och fristående. Läsaren kan helt enkelt hoppa i boken och läsa det som intresserar henne.

Den här boken vänder sig till alla. Just för att den handlar om något så vardagligt som mat. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren, Äkta vara.

Duck City - Lena Andersson

På baksidan står följande:

Duck City är belägrat av fetma. Regeringen bekämpar " den vita valen" med hjälp av ständiga kontroller och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt och magnaten John von Anderson djupfriterar ostört vidare i skydd av sin vänskap med Duck Citys president. Lena Anderssons Duck City är en plats som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande.

Författaren till den här boken har valt att låta historien utspela sig i en fantasistad och har lånat en hel del från Kalle Anka & co. Hon säger själv att hon valt att göra det för att kunna få en distans till historien och eftersom de flesta läsare känner till Kalle Anka, gjorde det att hon kunde leka med läsarens förförståelse.

Det var ett tag sen jag läste den här boken så jag kommer inte ihåg allt i detalj. Däremot minns jag att jag inte riktigt fick grepp om historien när jag läste den, men på ett positivt sätt alltså.
Det är tydligt att romanen är en satir och dessutom kristisk. Däremot hade jag som läsare svårt att få grepp om vem författaren drev med. Samhället? Makten? Hysterin? Fetman? Allt? eller inget?

Däremot tycker jag att Lena Andersson får fram sin satir på ett bra sätt och att min förvirring bara gjorde romanen bättre. Författaren är kritisk men utan att man tydligt märker vilken sida hon väljer. I romanen är inget karaktär (eller situation) varken svart eller vitt utan de flesta befinner sig i en gråzon med både bra och dåliga sidor. Det är just det som gör romanen så bra, att det inte finns en god sida och en ond.

Helt klart en mycket läsvärd och aktuell bok som jag verkligen rekommenderar er att läsa.

Grabben i graven bredvid - Katarina Mazetti

På baksidan står följande:

Varför skulle det vara så omöjligt att få ett förhållande att fungera mellan två obundna människor i mogen ålder som drivs av stor längtan och ljudligt tickande biologiska klockor? När de dessutom drabbats av en fullkomligt oväntat passion där på kyrkogården? Hon är en barnlös änka med kyligt intellekt och en bostad så prydlig att den verkar allergisanerad. Han en sliten småbonde som inte kan räkna sina arbetstimmar ens om han tar till tårna. Och känslorna är starka: "Det sa inte klick precis", säger han. "Det kändes mera som när jag råkade luta mig mot elstängslet." Ett tragikomiskt vardagsdrama om kärlekens möjligheter och omöjligheter.


Tanken var egentligen inte att jag skulle läsa någon bok. Jag har helt enkelt inte tid. Men så hittade jag Grabben i graven brevid och tänkte att jag kunde ju bara läsa det första kapitlet. Ni kanske har sett filmen? Jag vet att jag har, men det var längesen, och det är jag glad för. Jag tror nämligen att man ska skilja på böcker och filmer. Vilket fall som, så fastnade jag direkt för den här romanen. Jag kunde inte lägga den i från mig och dagen därpå var den utläst.
Det är en mysig bok som får sin läsare att fundera över vad kärlek är och allt runt omkring det. Hur mycket ska man egentligen våga ge upp för kärleken? Hur vet man vad som är rätt? Och hur mycket olikhet klarar kärleken egentligen av?

Boken är uppbyggd som så att varannat kapitel berättas av huvudkaraktärerna, Desirée och Benny. I det här fallet så gillade jag det upplägget skarpt. Det gjorde nämligen att man som läsare kunde förstå varför karaktärerna handlade på ett visst sätt i och med att man fick det förklarat. Det bidrog även till att ge romanen en viss humor och värme. I stort så framkallade den här boken myskänslor, skratt och några funderingar kring kärlek och livet hos mig. Den här romanen kanske inte är bland de bästa men den är definitivt roande. Det är bok som passar att läsa en helg när man inte har något att göra och bara vill slappna av. Eller kanske till att läsas på stranden i sommar?

Momo, eller kampen om tiden - Michael Ende

På baksidan går att läsa följande:

Ingen människa tycktes inse att det i själva verket var något helt annat man sparade på, när man trodde att man sparade tid. Ingen ville erkänna att hans eller hennes liv hela tiden bara blev fattigare och enformigare och tristare och kallare. Men barnen fick däremot känna av den saken, hur tydligt som helst, för numera var det ju ingen som hade tid med dem heller. Men tid är liv. Och livet bor i hjärtat. Och ju mer människorna sparade in på detta, desto fattigare blev de.



Den här romanen är egentligen en barnbok men jag uppskattade att läsa den. Jag tyckte den var mysig och även om den var lätt att läsa så var den ändå djup. Det är en roman fylld med livlig fantasi och iakttagelser. Jag blev väldigt fascinerad av Momo som karaktär, hon är på något vis så klok samtidigt som hon är ett barn. Givetvis går det att läsa den här boken rakt upp och ner och bara se den som en bra saga, men det går även att se ett djupare plan. Det är en roman som har många tankar kring hur tiden och stressen påverkar oss. Miljöproblem tas även upp i den här berättelsen, vilket är roligt med tanke på att det är ett sådant aktuellt ämne idag men att romanen kom ut på 70-talet.

Mysig och läsvärd bok för både barn och vuxna.

Boktjuven - Markus Zusak

På baksidan av denna bok står det:

Ett litet faktum
Du kommer att dö

Tyskland 1939. Landet håller andan.
Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början.
Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död.
Liesel stjäl böcker - från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll.

Viktig information
Döden är vår berättare

Det är egentligen bara en liten historia som, bland annat, handlar om: en flicka, några ord, en dragspelare, några fantastiska tyskar, en judisk slagskämpe och en hel del stölder


När jag började läsa den här romanen så tyckte jag mest att den var mysig. Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig och jag fastnade inte riktigt. Men så efter knappt halva boken blev jag så rörd att jag nästan började gråta och jag var fast!

Från det ögonblicket kunde jag inte lägga ifrån mig boken och jag har bokstavligt talat slukat den. Det är en poetiskt skriven bok och författaren lägger stor vikt vid ord och böcker och dess betydelse. Man vet inte riktigt var historien är på väg eller hur det hela ska sluta och det gör boken så fantastisk. Visserligen utspelar sig handligen under andra världskriget men egentligen så är det här en historia om så mycket mer. Om livet och döden, ordets makt, relationer, kärlek, vänskap och mod. Det är en bok fylld av symboler och undermeningar. Det är en roman fylld av känslor och jag kan lova er att efter vissa stycken rös jag, efter andra grät jag.

Det här är en vacker bok som kommer ha en given plats i min bokhylla och som jag definitivt kommer att läsa fler gånger.

Jag älskade honom - Anna Gavalda

På baksidan går att läsa:

Chloé, trettiotvåårig tvåbarnsmor, älskar - eller älskade - sin man. Men han har just övergett henne för en annan. Hennes svärfar tar sig an henne och de två små flickorna över ett veckoslut på landet. Chloé upplever svärfadern som kall, sluten och patriarkalisk. Men påverkad av Chloés förtvivlan öppnar han sig för henne och berättar om de hemliga passionerna i sitt liv - hur han också älskat, och svikit.

Chloé är till en början inte särskilt intresserad av svärfaderns berättelse men så småningom berörs hon och blir både utmanad och provocerad. Det uppstår en regelrätt ordduell emellan dem och det visar sig att även en modern ung kvinna kan hysa en hel del moralism och omvända fördomar.

Den här boken är inte särskilt lång men den är ändå fullspäckad med iaktagelser. Den känns vardaglig men samtidigt förs man som läsare in i ett virrvarr av känslor, tankar och funderingar. Anna Gavalda har ett sätt att skriva på så att texten och karaktärerna känns genuint ärliga. Romanen innehåller väl utarbetade karaktärer som förändras och utvecklas under bokens gång i takt med att de lär sig. Romanen handlar ju på ytan egenligen om otrohet och även om man som läsare när man börjar läsa har en uppfattning om vad man tycker om otrohet så är det svårt att dömma karäktärerna i och med att de känns så mänskliga, och situationerna så komplexa.

När jag läser något av Anna Gavalda så önskar jag att jag kunde franska så jag fick uppleva det på orginalspråket. Hennes texter är bland det vackraste jag läst rent språkligt. Den innehåller många vändningar och det finns mycket att finna mellan raderna av hennes texter. Det är helt enkelt bara vackert.

Flyga Drake - Khaled Hosseini

På baksidan av denna bok står det:

De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i ett fredligt Afghanistan. De uppfostras sida vid sida men lever i helt skilda världar - Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amir och hans far till USA.
I Kalifornien skapar de sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser Amir att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
Flyga drake är en skakande berättelse om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står Afganistans fascinerande och tragiska historia.

Jag tyckte att Flyga drake var en bra bok. Definitivt läsvärd, dock så kändes det som om den var lite väl förutsägbar och ibland overklig. Romanen är givetvis fiktiv, men jag tror att författaren vill skapa känslan av att det skulle kunna vara en verklig historia.
Det jag reagerade på gällande den här boken var att det knappt är några kvinnliga karaktärer med. Om det är ett medvetet val av författaren eller ej, vet jag inte. Jag blev personligen väldigt förtjust i Hassan, som i boken framställs som en väldigt ödmjuk person.

Jag anser att det här är en roman värd att läsa, även om den på många sätt påminner om en amerikansk film. Den trycker på de rätta känsloknapparna, men känns förutsägbar.